Kiss och kontrast

Jag måste börja med att säga att de som nu tutat i mig att kontrastvätskan smakar illa har antingen bättre smaklökar än jag eller så luras dom med mig, eller kanske så har de en annan vätska nu än tidigare.
För jag tyckte att det var mer eller mindre smaklöst.
Möjligtvis fanns där en lite skum eftersmak, men jag misstänker att den var mest psykisk.

Så 8 dl  kontrastvätska på 1,5 timme var ju inga som helst problem, däremot blev det lite jobbigare sen.

Kissnödigare än jag någonsin varit tidigare, kallades jag in på röntgen och det var allt annat än varmt där inne. Så mindre kissnödig blev jag ju inte...

Upp på britsen, blir då informerad om att jag även skulle få kontrastvätska injicerat, jasså, det var mer än jag visste.
Nåja, inte mkt göra åt, bara tacka och ta emot.

När hon kopplat slangar, informerat mig om hur allt skulle gå till, så var jag redo och sprängas.

"Bara som information, det kan komma att kännas väldigt varmt i kroppen när vätskan injicerats, men det är helt ofarligt"

Sällan har jag varit med om en så obehaglig känsla.

Först sved det, sen värmde det och sen brände det, i hela kroppen.
Tror den sprängfyllda kissblåsan började att koka och jag var helt övertygad om att jag kissade ner mig.

Kändes pinsamt när röntgen var klar och jag satte mig upp, tänk om det var en blöt fläck under mig?
Men det var det tack och lov inte och jag slapp skämmas.

Sen fick jag äntligen springa och kissa och pinan var över.

Glad jag inte bäljde i mig en massa kaffe i morse, för då hade nog det här blivit en blöt historia.