Det här med att leva i nuet, att ta en dag i taget är betydligt svårare än jag räknat med.
Försöker så gott jag kan, men jag tycker att allt tar för lång tid.
Hur ska jag någonsin komma till slutet om jag aldrig får komma igång?
Försöker glömma för en stund men blir påmind pga fysiska hinder.
Om ändå kroppen hade fungerat normalt så hade jag kunna trycka allt åt sidan.
Vissa dagar är jag fortfarande övermäktigt trött, vet inte om det har med nått att göra över huvudtaget, men när tröttheten kommer och kroppen inte ser ut eller fungerar normalt, så känns det mest bara skit.
Bryter i hop idag och kommer igen, förhoppningsvis redan imorgon...
Tycker jag du gör rätt i. När man läser dina tankar bli jag så himmla förvånad över hur bra du beskriver saker. Du är en jordnära tjej och jag håller alla tummar och tår jag har på att detta blir bra snart för dig. Jag förstår lite av vad du menar at du inte kan påverka allt och att vänta måste vara en himmelsk trisstes och psykiskt stressande. Kämpa på dom dag du orkar och bryt ihop dom dagar du vill det. Men jag är övertygad om att detta kommer du att fix. Om man då som utomstånde hade kunnat göra något för dig....
SvaraRaderaStor kram till dig Jenny från Bella