Så passerar ännu en dag

Dagarna rullar på och tiden går egentligen ganska fort här.
Har dessutom haft sällskap vid frukost, lunch och middag idag och det lättar ju upp må jag säga.

Mått lite illa sedan igår eller inte illa, mer gurgligt och oroligt.
Vet inte om det är maten eller kanske sömnen som rör till det
men jag tror inte att det har något med strålningen att göra i alla fall.

Har även börjat klia och irritera lite på halsen under kvällen,
ingen aning om det kommer från strålningen,
kan ju mycket väl bero på något annat också.
Men det som kryper i skinnet och så kliar det,
försöker att inte vara där och pilla hur som helst, men jag måste erkänna
att det är inte det lättaste.

Och trött är jag, sjukt trött.
Sovit bra inatt, utan störande snarkningar, men ändå så fruktansvärt trött.
Utöver en kort promenad, en massa mat och strålningen så har jag mest bara vilat,
men det tycks inte hjälpa.
Funderat sedan middagen om jag skulle tränat lite men kroppen vill bara vila.


Kommer att få träffa en läkare imorgon för att få foten kollad,
känns bra, även om jag inte känner mig orolig.
Kanske kan jag få svar på vad det är för knöl och om det är något jag kan göra åt den.
Visserligen är det varken ont eller störande, så bara det är ofarligt så är jag nöjd.

Pratat med dom där hemma femtielva gånger idag känns det som,

kan inte få nog av att höra deras röster.

Saknar dom alla och längtar hem så väldigt mycket

men det känns samtidigt som jag gör rätt i att stanna här.

Blir väldigt kluven, vill finnas där för dom

men samtidigt vill jag stanna här för min egen skull.

Med tanke på hur trött jag är nu så vill jag inte veta 

hur trött jag skulle vara om jag suttit och pendlat fram och tillbaka...

Kunde ju i och för sig varit mindre trött också, det vet man ju inte...

Funderar en stund till om det blir någon träning idag eller inte,

sen känns det som att jag får göra en väldigt tidig kväll.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre