Läskigt med nytt

Dagarna går fort och etapp ett i det sista steget till att bli frisk närmar sig.

Imorgon åker jag ner till Umeå för att ta prover och träffa Dr. Z på eftermiddagen.
Ska bli väldigt intressant och se om de vita blodkropparna repat sig ännu.
Kan väl inte påstå att jag känner någon direkt skillnad.

Visserligen så orkar jag mer fysiskt nu, jag kan ta en promenad på ett par kilometer utan problem.
Har inte samma kondition och inte heller samma fart som tidigare men ser inte det som något konstigt.

Däremot tar orken slut väldigt fort, jag känner mig konstant trött och de enklaste saker, som att
starta en tvättmaskin kan bli ett evighetsprojekt.

Vardagen är värst, med all planering, komma ihåg tider, middagsplaner, städning osv.
Att hitta orken, energin och förmågan att få ihop dagarna slutar allt som oftast i frustration och tårar.
Men det kommer att bli bättre, alla säger det, att jag kommer tillbaka .
Men när man står och stampar för att man glömt vad man för två sekunder sedan kom på att man skulle göra, så känns det hopplöst.
Och att man sen inte orkar genomföra det, när man kommer på vad det var, känns nästan ännu värre.

Men visst, det blir bättre och bättre fast som sagt, nu drar ju snart nya behandlingar igång och det är ju osett hur jag kommer att må då...

Så alltså, imorgon läkarbesök.

Sen på onsdag ska jag på något de kallar "fixering"
Det dom gör är att mäta upp området som ska strålas och ställer in utrustning så det anpassas efter mig och hur jag ska ligga under strålningarna.

På onsdag ska jag även få göra en PET-ct röntgen. Jag tror bestämt jag har nämnt det tidigare, men nu när jag fått info om precis hur det kommer att gå till, så känns det ärligt talat, lite läskigt.

Först och främst måste jag vara fastande sex timmar innan och då jag ska göra den klockan 09:30, så blir det ingen frukost.
Jag får dricka kaffe och vatten, men absolut inget socker, då det förstör undersökningen.
Undersökningen börjar sedan med att jag ska dricka 8 dl kontrastvätska.
Sen kommer ett svagt radioaktivt spårämne att injiceras i armen.

Sen en timmes vila och sedan röntgen, som tar ungefär 30 minuter.

Tilläggas bör att spårämnet som injiceras, gör mig radioaktiv under några timmar efter undersökningen och man får därför inte ta med barn eller gravida till undersökningen....
Hade väl däremot tänkt att få åka hem efter röntgen, frågan är om man måste varna dom på bussen?

Förhoppningsvis blir jag inte självlysande i alla fall.

Så så ser min vecka ut, sen blir det paus tills måndag nästa vecka och strålningarna drar igång.

Biverkningar att se fram emot:
Trötthet, minskad aptit, torr i halsen och brännskador.

Bring it on!

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre