Ställer mig numera konstant frågan:
Ska det vara såhär?
Fortsatt trött, fortsatt svårt att sova,
spränger i kroppen.
Visst måste det gå över snart?
Är så slut, hela tiden nära till tårar, förbannad, irriterad, nervvrak...
Avskyr när jag inte har något att jämföra med, jag har ingen "förra gång" så jag vet inte hur länge det kan hålla i sig.
Ska det över huvudtaget vara såhär?
Försöker hålla uppe humöret men det blir svårare och svårare för varje dag.
Finns ingen ork, ingen energi, inget driv alls just nu.
Täcket över huvudet, gömma mig för omvärlden och hoppas på nån ynka liten dag i frihet innan nästa behandling.
Ska det vara såhär?
Taxoteren började bättre än Fecen men det jag just nu går igenom känns som tortyr.
Jag vill inte uppleva det igen men jag vet att jag måste.
Om det nu ska vara såhär?
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar