Jag och mannen ska gå ut och äta i kväll och gå på bio.
Supermysigt och välbehövligt.
Tanken slår mig att det var väldigt länge sen sist.
Konstaterar att det var ganska precis sex månader sedan.
Vi var på stadsfesten...
Det var dagen innan jag hittade knölen.
Hur kan det komma sig att hur jag än vrider och vänder på saker,
hur jag än försöker hitta positiva saker att ta tag i,
så blir det till slut cancer?
Tänker för mycket, söker jag kanske bristerna?
Jag vet inte, men just nu känner jag en stor sorg inför alla dessa datum som
det sista halvåret kopplas ihop med skitcancern.
2013 däremot, 2013 kommer att kunna fyllas med flertalet positiva datum.
Dagen jag får sista cellgiftsbehandlingen, dagen jag gör sista strålningen, dagen jag får en "OK"-stämpel i pannan och kan lägga cancern bakom mig,
FÖR ALLTID!
Ikväll ska jag försöka slappna av och koppla bort.
Njuta av egentid med mannen och glömma för en stund att på onsdag är det dags att bli
nedslagen i skorna igen.
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
I hear ya Jenny! The dates coming up terrify me as well. Actually today is THEE day that I had my ultra sound. One year ago exactly... it was today that I found out something was terribly wrong... but I didnt get the official results until January 3. This Christmas I am trying to have a good time, but it is so hard when all I can think of is memories of how scared I was last year. It is impossible to block this out.
SvaraRaderaI hope you can have a nice time with your man :) Hope you can relax a bit.